Igår, den 10e juni, var det studentfirande i Umeå. Alla studenter sken som solar över att få springa ut för sista gången med betygen i ena handen och champangeglaset i det andra.

Ja just det, champangeglaset.

Igår natt skadades 13 personer så pass så de åkte ambulans till sjukhuset när ett räcke gav vika för vikten av för många studenter när de trängdes inne på Teater Caféet som finns i Umeå.

Efter en kurs på Wendelsberg i Göteborg med CAN (centralförbundet för alkohol och narkotika) så fick jag veta att fyra ectasytabletter blåser ut 90% av alla synapser i hjärnan, att redbull är otroligt farligt för hjärna som hjärta tillsammans med alkohol, att var 5e tjej i Sverige har provat någon drog (och då är inte alkohol och tobak inräknat).

En svensk medborgare dricker i snitt 9,3 liter (ren sprit) per person per år (räknat 15 år och uppåt).

Idag är jag fylld med hopplöshet.

Gör jag någon skillnad? Det jag jobbar med varje dag, gör det någon skillnad? Eller ska jag bara ge upp, hitta någon annan mening med livet och se svenska ungdomar fördärvas av alkoholen, tobaken och drogerna? Shit happens liksom.

Men.
Jag får inte ge mig. För om inte jag gör det - så varför skulle någon annan göra det?

Jag ska stå emot. Jag ska slås inför det sista för eliminiera toleransen för alkohol. Berusningsmedlen på jorden ska förvinna en dag. Det svär jag på.